1 års förlovning med den som gör mig hel
För ett år sedan så satt jag och Tobias på ett berg mitt i Egyptens Öken. Vi tittade när dagen rörde sig sakta och säkert mot sitt slut medans vårt liv fick en helt ny start, en start där vi förlovade oss och bestämde oss att vi alltid vill leva tillsammans med många soldengångar framöver.
Det har varit ett underbart år med många nya förändringar och den största skriver jag ju om här.
Jag ska berätta första gången jag träffade Tobias:
Jag var(är) instruktör på Medley i Finspång och vi skulle ta instruktörsbild. Min gruppträningsansvarigs son skulle fotografera oss, så vi gick in en i taget i rummet. Jag gick in där och då stod det en kille som skulle fotografera mig, jag kom inte ens ihåg hans namn men jag visste att det var min chefs son. Han fick ta om fottot två gånger för jag blev inte nöjd och jag lovar jag skulle kunnat tagit om kortet om och om igen, för självkritiskt det kan man få vara om sitt utseende speciellt efter ett träningspass. Men jag insåg att det var ett hopplöstfall och fick nöja mig med kortet.
Det ända jag tänkte på under denna tid i rummet var hur jäkla ful jag var för att ens kunna fastna på bild och om någon skulle kommit in i rummet och sagt att om 3-4 år så kommer du vara förlovad och vänta barn med den här killen. jaa, då hade jag bara skrattat och antagligen fortsatt tänkt på min jäkla bild... Men personen skulle ju ha talat sanning i alla fall, för så blev det ju! Och nu sitter jag här i soffan och tänker tillbaka på en underbar tid vi haft tillsammans och hur mycket vi har att se fram emot!
Som sagt hur det sedan bar iväg med att vi började prata osv kan vi ta någon annan gång :)
Men Tobias är den personen som gör mig hel och om ca 7 veckor kommer vårt barn att "ploppa ut". Vårt barn som är varsin del av oss. Jag längtar tills vi två blir tre <3
Bild från berget vi förlovade oss på i solnedgången. vi hade inga ringar så vi gjorde henna tatueringar :)
Ullared, IKEA och framförallt en grym dag
Det här med att inhandla saker inför att få barn är en klurig fråga, vad ska man köpa, vad kommer man behöva och vad är det man kommer köpa som man inte kommer behöva?
Idag kl 04.00 åkte jag och Tobias mot jönköping för att hämta upp min systeryster Anna och sedan bar det av mot ULLARED!
Morgonpigg JAVISST!
4 timmars resa sen var vi där och redo!
Vi hade redan bestämt vad vi skulle inhandla så att vi skulle vara så effektiva som möjligt. Jag och Tobias har aldrig varit i ullared förut men vi har sett på tv programmet och då gör man såhär om man är en ruttinerad ullaredare: Ta en kundvagn och sedan lägger du 2 korgar under vagnen som du kan ha småsaker i, sedan är du redo!
Vi var väldigt duktiga för vi var klara efter 2,5 h, vaaaa? Så snabbt tänker ni? jajamensan snabbt in, ta allt vi skrivit upp och sedan snabbt ut. det gick som smort... Like a glooove! Jag hade tillochmed en tältstol med mig ifall jag behövde sitta och vila fötterna, men behövde inte använda den en enda gång! Efter vi var klara och var tillbaka i jönköping så åkte vi till IKEA också, hihi. Varför inte handla på medans man har flytet!
Detta var några saker vi ansåg behövdes inför att bli en till i familjen. Vi fick med oss liiiite till också!
Barnsaker:
Äta
Nappflaskor
Nappar
Badbalja
Napphållare
Säng
Täcke
Skötväska (vilken jävla väska som helst funkar)
Spjälskydd
Madrassskydd
Bäddsätt
Barnvakt
”madrass” till skötbordet
Lisa
Bröstpump (ser läskig ut, uuhuuu)
Amningskudde (får se om det passar mig)
Övrigt
Termometer (en jätte söt anktermometer)
Fårskinn (det blev en vit luddig istället, på ikea hehe)
Bäddutrustning för barnvagn
Resa
Bärsele
Tobias helt slut, dock var våra pissenissar väldigt nyfikna :)
Underbaraste snuttefilten med massa lappar
Självklart kommer han älska oss mest, så varför inte ha chans att dregla på oss, dreglisar!
Jag och systrami <3
Tack till de bästa för en super lyckad och rolig dag!
Sleepmode
Underbara sparkar, mardrömmar, sova?
Jag är i v.32 imorgon, vilket innebär att det är 62 dagar kvar till vår klumpis, bonkis, sparkis ploppar ut. Rörelserna på denna underbara varelse är helt galet, galet aktiva. Det är så underbart att känna hans sparkar, känna hur aktiv han är men ibland undrar vi vad han håller på med där inne? Försöker han bokstavligen mublera om i min mage?
Han är aktiv nästintill hela tiden och det har nu ökat från att jag tidigare ej märkt av honom på nätterna till att det är full rulle 24/7. Man byter sida, byter till andra, ryggläge? sova, vad är det?
Och alla dessa konstiga drömmar man har, mardrömmar, stressdrömmar... är det nu mitt psyke försöker förbereda mig? Fast vissa drömmar har ingen som helst logik. Jag har drömt om prag, en som blev överkörd, påbackad, sjöodjur och självklart om förlossningen. Till och med Tobias drömmer om förlossningen. Jag undrar om vi drömmer så mycket, drömmer vår klumpis där inne också då?
Jag hoppas han drömmer bra drömmar om sitt gos med min moderkaka och om små bubblor i fostervattnet.
So, I'm moving to New York' Cos I've got problems with my sleep
Sockersuuuug
Ibland slår sockersuget till, PANG säger det bara, det ända man kan tänka på är: socker, godis, choklad, vad kan jag äta? vad har vi hemma? INGET godis? hmmm....
Då löser vi problemet genom att göra chokladbollar! Och när sötsuget slår till så skiter jag blanka fan i hur runda, hur täckta av socker eller hur små/stora de blir. För de ska bara till ett ställe och det är ner i min mage!
Jag har inte fått några cravings på något speciellt utan jag tycker det är som vanligt. Men jag vet en som fick cravings på Big Mac och det var efter att hon hade borstat tänderna på kvällarna som hon blev sugen. Så hennes man var ju så underbar att han åkte och köpte Big Mac till henne, nästan varje kväll.
Hm.. funderar på vad jag ska få för cravings.... jaaa jag har svaret nu: MASSAGE! Jag MÅSTE få massage, precis lika mycket som personen över var tvungen att ha sin Big Mac. Tror ni Tobias går med på det? :)
Nu ska dem ner i min mage, jajamensan allihopa!
Ta vara på varandra
Det där oförväntade som absolut inte får hända brukar oftast ske när man minst anar det. Det finns mycket som sker i ens närhet som i ens verklighet är helt overkligt. Och att vissa drabbas hårdare än andra är så orättvist. Vad är meningen med att de ska få lida? Jag brukar alltid tänka att allt har en mening. Att detta sker för att något annat ska kunna ske framöver i framtiden, men i vissa fall ser jag ingen maningen med det alls.
Ibland är världen hemsk mot de goda personerna som inte är värda att lida.
Mina tankar går idag till två personer!
Allt är bra i det fysiska här i lilla blivande familjen men gör mig en liten tjänst, ta inget förgivet och njut av din tillvaro, närvaro, jaa njut av allt du kan!
Tobias är i farten
Hejsan! Tobias här och jag är Lisas sambo. Hon vill ju att jag ska skriva ett blogg inlägg här oxå. Oxå därför för att jag har en egen blogg oxå. Ja jag kanske gör lite reklam. Lisa är så kartig över att hon har så många som kollar på hennes blogg hela tiden. Så vad ska man göra lixom. Detta inlägg blir väldigt blandat och ganska långt! Så, nu är ni förbredda varsegoda och njut!
Detta med att bli pappa är underbart. Men ändå så är det skrämmande. Igår satt vi på jobbet och pratade om allt och inget, när en jobbarkompis plötsligt frågar mig "hur långt är det kvar Tobias?" Jag vänder mig och om bara "va?". Inte för att jag inte hörde utan att jag inte fattade att det var mig han pratade med.
Jag kommer ihåg början när vi precis kommit ut offciellt med att vi skulle bli föräldrar. Då var det nog ännu värre med att inte veta att det var mig och Lisa vi pratade om. Jag satt ju och frågade mycket till jobbarkompisarna hur dom hade gjort och så vidare, men det kändes som om jag frågade för någon annan. Att det var någon annan som skulle bli pappa. Men jag tror jag inte kommer förstå att jag blir pappa förens Aron kommer ut och ligger i min famn.
Lisa skrev i förra inlägget att jag stöttar henne. Klart att jag alltid finns för Lisa, även om jag retas lite med att hon inte kan röra på sig ordenkligt och så. Det som är roligt är att många som sagt att tjejer som blir gravida, blir helt konstiga och blir arga för minsta lilla sakerna. Det har ju inte hänt direkt kan jag säga. Ända gången hon har varit riktigt arg på mig var på en fest utan att jag förstod varför. Inte för att Lisa fattade heller, och hon kommer inte ihåg vad hon sa till mig. Men det gör inte jag heller och det är tur det, för då var hon en elak en! Men när jag och Aron har killsnack så brukar jag prata om att han ska ge igen. Och det fixar han allt till när mamma sover! Men då när Lisa var så arg, var en vecka innan vi äns visste att hon var gravid. Då hon gjorde gravidtest, var när vi var på väg att göra oss iordning till en fest som var den helgen.
Detta att det blir en kille som vi får, är väll något jag innerst inne alltid ville ha. Vi hade ju bara ett namn så fort vi hade börjat tänkt ut lite olika namn (detta var innan vi visste att det var en kille). Det var Arons namn vi kom på. Men hade det blivit en tjej så hade jag inte direkt sagt "oh nej!" Utan det hade ju varit precis likadant som nu! Det är ju bara att jag lutade lite åt att jag ville ha en pojke! :) Att han blir ett sommarbarn är perfekt oxå! Jag som själv är född den 10 dec exakt 2 veckor innan julafton. Lixom två veckor innan julafton, det suger! Så jag har alltid sen liten velat ha ett sommarbarn. Det kom jag inte och tänka på förens typ i vintras att han skulle bli ett sommarbarn. Bara att han föds 2013...
13 som har varit mitt oturstal i en evighet. Jag försöker att inte ha 13 på ljud och allt möjligt Så därför tror jag att han föds 13.06.13. Men Lisa tycker det är för nära hennesfödelsedag som är den 11. Förstår inte vad hon menar med nära. hehe.
Nae nu har jag skrivit så mycket så nu får jag ge mig! Men om ni vill så kolla in min blogg (a)
Over and Out
Det bästa i världen
Vid stora förändringar i livet såsom, positiva, negativa eller kanske en blandning kan det vara skönt att ha någon i sin närhet som finns där för just en själv. Det kan vara vem som helst, en vän, pojkvän eller kanske sitt husdjur. Det bästa med husdjur är att de lyssnar så bra, det dåliga är väll att man inte får någon riktig respons eller råd om det är det man söker.
Att vara gravid är ibland inte en dans på rosor. När det är något som ej stämmer, om man har ont någonstans, halsbränna eller bara trött så påverkar det hela kroppen och självklart humöret. Jag märker själv vid vissa tidpunkter vid för lite sömn eller mat att jag blir mycket meeer irriterad än vanligt. Tobias får stå ut med en tjurkärring ibland, vilket han kan hantera bra! Han vet hur jag fungerar och han vet också hur han kan få mig på bättre humör.
Det är underbart att kunna dela denna upplevelse med någon som man älskar så otroligt mycket. Att veta att denna person alltid finns där för just mig. Jag förundras över dem som går igenom sådant här ensamma, ni som är ensamstående mammor och sköter allt själva, måste bara säga det, men ni är grymma!
Detta inlägg är tillägnat till den bästa personen i världen som alltid finns där, Tobias Andersson!
Inför balen 2011, med min tobbelitoo
Hur du får en snygg magrutA!
Jag har tränat så galet mycket och kämpat för mitt mål. Jag har slitit och slitit och jag kämpar fortfarande för mitt mål. så vad är då mitt mål undrar ni? JO det är att träna fram ----->
EN magrutA! Jag har gjort många övningar för att få min magrutA och nu är den större än någonsin, men större kommer den att bli!
Mitt tränings tips är att hitta en snygg karl, sedan lite kuckelemuck. sedan börjar ditt jobb! Vecka för vecka så måste du fylla på med MCYKET energi så din magrutA ska växa ordentligt. Men du ska varken äta för mycket eller för lite utan kör på det där svenska ordet: lagom. Du ska inte äta för två, för isådana fall skulle jag behöva äta som bara tusan. Jag skulle behöva sitta och äta, äta och äta hela tiden om jag skulle käka dubbelt. så NEJ, ät lite mer och ät sådant som är gott. Ibland är mat som var god före du skaffade den där växande magrutAN, inte alls god nu. Så ät med måtta, ät gott och tänk på vad du har för mål och det är ju att få den snyggaste magrutAN.
PS. Jag älskar Tobias, som stöttat fram min magrutA ;) <3
Bildbevis på min magrutA
Jag ska kämpa fram ännu större magrutA, GOD energi kan behövas! Just Saying!
Mina orealistiska tankar om livet efter förlossningen
Igår var vi hos barnmorskan och gjorde kontroll igen. Jag fick kolla lite som hb, äggvite ämnen i urin, blodtryck, vikt, mäta min mage, lyssna på vår klumpis underbara hjärtslag. Allt var toppen bra förrutom min järnnivå (vilket jag redan jobbar på) Vi pratade också om att gå föräldrargrupp.
I förädrargruppen pratar man om förlossning, smärtstillande, livet efter förlossningen och man knyter nya kontakter. Det var iprincip det vi fick reda på att det handlade om. Vi var lite kritiska först:ska vi verkligen gå? men ja vi ska faktiskt gå och jag hoppas att det kommer vara givande!
Mina orealistiska tankar om livet efter förlossningen:
- Efter en snabb förlossning, kanske 20 min? så är vår klumpis ute
- Mammaledighet: skönt att vara ledig från jobbet. Jag kan titta på massa serier och läsa böcker samtidigt som jag tar hand om vår underbara son
- En glad nybliven mamma som sköter om både klumpis och hemmet.
- sexlivet kommer självklart förändras i början, men det finns mycket mys man kan göra
Mina realistiska tankar om livet efter förlossningen:
- Gaaalet utmattad efter förlossningen men GALET lycklig!
- Mammaledighet??? ledighet? hm tror inte att man är så ledig mellan allt ammande, blöjbyten och allt annat.
- Hemmet kommer se ut som ett bombnedslag
- De första veckorna kommer bestå av att försöka klura ut denna nykomlings beteende,
- Man kommer inte vara pigg för fem öre och säkert lite halvt sisodär irriterad.
- Inget sexliv pga att regionen är "ur funktion" och kommer säkert vara "rör mig inte, jag vill sova" eller "jaaa vi myser lite" två minuter senare "Zzzzzzzzzzz"
Haha ja jag säger då det. Jag kan bara sitta och klura och fundera hur det kommer vara men sanningen är ju som sådan att JAG HAR INTE EN JÄVLA ANING VAD SOM VÄNTAR! Och det spelar ingen roll hur mycket man får höra av alla andra för i slutändan är det bara vi som vet hur vår upplevelse blev. Jag känner att det viktigaste är att vi är beredda på att det kommer bli tufft och att vi alltid ska stötta och avlasta varandra och vi kommer ha det galet underbart med vår nykomna klumpis. Så vi låter ovissheten blomma vidare till "nedsläppet" är gjort :)
Nu har vi i alla fall avnjutit glass, chokladsås oh goooda jordgubbar, mumma!
Shoppa? vem fasiken vill göra det...
Oftast vill jag shoppa och handla massa snygga kläder men denna omgång behövde jag en stor spark i arslet rent ut sagt. Eftersom Tobias inte tyckte att "magtröja modet" var så snyggt (jag förstår inte alls!?) så fick han nästinstill tvinga mig att handla nya kläder. Jag hade noll motivation till detta, varför undrar ni då? vem vill inte åka och shoppa? jo jag just då... MEN för det första så kommer ju själva verkligeheten ikapp en när man läser storleken på plagget och för det andra så vill ju jag handla där alla andra handlar, inte på mammaavdelningen...
Tobias fick gå och peka, visa och verkligen försöka få fram shoppingmonstret inom mig (för monstret hade totalt gått och gömt sig i förnekelse, eller så var han på en annan avdelning och kollade på den "normalaavdelningen") Men hipsvips så kom shoppingmonstret fram och jag hittade många plagg att pröva! OCH jag måste säga det, men mammakläder är fan det bästa som finns just nu, inget som sitter åt på konstiga ställen utan som täcker denna mysmage VÄL! Jag vill till och med sova i mina nya kläder mmm mys.
Så är du gravid och är trött på att dina tights sitter under magen och alltid åker ner, eller tröjan som sitter helt fel, gå då till the mommie avdelningen, it's like heaven for you!
Vikten på en Flodhäst
Vikten är en förändring som är ett måste när man är gravid. Det är helt logiskt att man går upp i vikt. Men hur mycket är normalt då? Jag kan berätta en liten hemlis...
VA?! Alla går upp olika mycket!!! Jaaa det ante mig...
Vi är ju trots allt individer med olika kroppar, olika ämnesomsättningar och olika graviditeter. Vissa går upp några kilo, vissa går upp många kilo. Jag har på 29 veckor gått upp 7 kg vilket jag inte tycker är så farligt. Jag kan fortfarande titta i spegeln och flörta lite med mig själv ;) Sedan har vi alla våra dagar då jag ena dagen är bekväm med min kropp och nästa dag när jag vaknar så kan det vara som att jag är en flodhäst, typ gått upp 10 kg till och då blir det inget flörtande i spegeln heller!
Men huvudsaken är inte hur mycket man går upp i vikt utan huvudsaken är att man mår bra. Detta gäller bara till gravida om det var någon som inte fattade det. Du bestämmer över din kropp, vad du stoppar i dig, vad du gör, hur du aktiverar dig.
Så nu när magen blir större så passar ju inte alla kläder längre, hm... Så jag tänkte börja köra på magtröja modet. Det blir perfekt och dösnyggt nu till våren med en bebismage som buktar ut med en utsträckt navel (som tur är inga brstningar än, peppar, peppar) Det blir skönt och luftigt med lite fläkt på "Fläsket" ;)
Hänger ni på mitt mode?
Njut
Det är faktiskt inte så långt kvar tills vår lilla klumpis är ute. Jag är i v 29 och det är 77 dagar kvar. Dessa dagar kommer gå jätte fort men samtidigt galet sakta.
Jag har fått höra av många att man ska njuta av sin graviditet:
- "Du kommer sakna den där magen sen när den lille är ute i det fria och sparkar istället"
Jaaa självklart kan jag tänka mig att man saknar sparkmyset, då man kan vara varsomhelst och bara få känna en underbar spark där inne. Man är aldrig ensam! MEN jag längtar till en normal funktionell kropp! Längtar tills jag kan böja mig ner, resa mig upp utan problem och röra mig normalt. Men jag längtar mest av allt tills jag kan få krama Tobias på riktigt! Där jag kan pressa min kropp mot hans utan en stor mage i vägen och bara pressas ihop. mmm. Kramar får jag många men jag vill ge en bamsekram till honom själv! Det återstår som sagt att se hur mycket jag kommer sakna magen och självklart ska jag njuta av varje sekund som går!
Något jag njöt av idag var i alla fall solen
Tänkte börja jobba på brännan, beach 2013 here I come ;)
Man ser det man vill se
När vi satt i väntrummet idag så kom det två par som hade 1 veckors gamla bebisar. De var så små och smååå. De tog på dem kläder som var så mysiga. Jag fick mig då en tanke hur nära vi faktiskt är att få hålla vår son. Men vår situation kommer vara så mycket annorlundare än deras. Hans första besök efter en vecka ute i friheten kommer vara då han ska gipsa sina ben. Han kommer inte kunna ha vilka kläder som helst men det jag oroar mig för är om han kommer ha ont, eksem under gipset, duscha, byta blöja med gips upp över låren. hm. Vi kommer få hitta våra egna knep och knåp för att underlätta vår vardag.
Vi fick träffa en överläkare som tittade igenom allt igen. Hon var trevlig men hon prata såinibombem tyst att både jag och Tobias skulle behövt en hörapparat! Hon tittade i alla fall på vår lilla klumpis fossingar och konstaterade att de var felställda (vilket vi redan visste) men att de inte kan se vilken grad förens barnet är ute i det fria. Vi ska få en tid till ortopeden för mer info om hur behandlingen kommer att gå till när klumpis har klumpedunsat ut.
Att ligga och titta på ultraljud är ett mysterium. Det är helt otroligt att de kan urskilja alla organ och diverse saker som navelsträng och allt där emellan.
Man ser det man vill se ;)
Älskade klumpis <3
Eller är det en Vovve som busar? ;)
Ultraljuds dags igen
Påskhelgen har varit underbar. Systrami har varit hemma här i Finspång med sin Jan och firat påsk. Vi firade också hennes födelsedag i förtid. Hon ska ju snart bli moster, inte alls långt kvar nu :D
Det har varit galet skönt att varit ledig men imorgon drar verkligheten och jobbet igång igen. Veckan är fylld med många händelser: jobb (som vanligt), utbildnings period för massageterapeut och den efterlängtade tiden på vrinnevi för vår alien. Jag håller på att utbilda mig klart till massageterapeut och slutar 1 juni. Denna omgång är för oss som går avancerad och vi kommer lära oss bla. triggerpunkter, woohoo! trycka på onda punkter är ruligt! (blir att öva på Tobias,hihi).
Som sagt vi har ju vår tid på vrinnevi för koll med ultraljud för att se över situationen och få information om vad som kommer ske när han föds. Så imorgon är det den efterlängtade tiden och det är blandade känslor. Ska bli jätte intressant att få info men läskigt över att man har inte kontroll över något. Så är det att vara ett kontroll freak. Det ska i alla fall bli underbart att få se vår lilla kotte igen, verkligen få se honom när han busar runt i magen. För just nu ser vi ju bara när det rör sig och när det slår och sparkas utifrån och han är galet aktiv. i några dagar har han gillat att hålla på mot mina revben, det är väldigt skööönt :)
Nu ska jag ta min stora rumpa och lägga mig tillrätta i soffan för att sedan däcka (för-sova lite innan jag ska sova på riktigt)
Systrami och Jan vid födelse/påskfirandet :)
Min Fina Älskling
