Att ha vår plutt hos oss är som att va i en helt annan värld. Han är så underbart vacker och jag vill bara ha honom i min famn hela tiden. Jag ville inte bli en sådan där mammig mamma men jag tror jag håller på att bli det? han sover nu men jag skulle lätt kunna hämta honom nu med risk av att jag väcker honom bara för att få ha honom i min famn och gosaaaa! JA jag kan inte rå för det men jag kokar över av kärlek! 

 

Här kommer torsdagens uppdatering: 4:e gipsningen

Eftersom det är semestertider innebär detta att de inte har så mycket resurser. Vi skulle vara där kl 10. Vi stressade mot linköping, hamnade i broöppning men vi han komma i tid... 2 min i 10, puh. Men när vi väl var där så uppträckte vi att det var precis som förra gången. De klämmer in alla gipsningar på en dag typ vilket innebär stress för personalen och väntetid för oss. Men även fast vi får vänta så gör de ett grymt bra jobb och har ett super bra bemötande både till oss och vår lilla plutt! 

 

Denna omgång fick vi reda på att det bara behövs en gipsning till! wiiihooo! Sedan blir det hälseneoperation på vänster. Så planerna ser ut som så: nu på torsdag gipsas han för sista gången. nästa vecka blir det operation och sedan kommer han troligtvis få DB skena som ser ut som en snowboard. Så han kommer vara coolaste ungen som redan kan åka snowboard ;) 

 

Här har vi super sågen återigen

Som sagt så ligger jag en vecka fel i uppdateringen men detta är från förra torsdagen! 3:e gipsningen avklarad. Denna gång var besöket också i Linöping. Varje gång de tar av gipset och hans fossingar får se lite ljus en kort stund så blir man alltid lika glad! De små fossingarna blir bättre och bättre för varje gång. Vi fick reda på en god nyhet: höger foten behöver inte opereras, hälsenan behöver bara åtgärdas på vänster och han sa att det inte behövs så många gånger till med gipsning, woohoo! Nu kämpar vi på och det är härligt att se framstegen!

 

Nu tilll något annat som jag funderat på: känslan att bli mamma är galen. Det är något helt främmande men samtidigt så faller det sig så naturligt att ta hand om en liten människa. Vi lär känna varandra mer och mer för varje dag. Det är underbart när man märker att för varje dag som går öppnar han ögonen ännu mer, ser världen med bokstavligt talat 'nya ögon' och att han börjar uppfatta och kan ge respons genom ljud, ögonkontakt eller ett smältande leende. Det finns inte nog med utrymme för denna kärlek jag känner för honom, det är som sagt  helt galet! 

 

Här kommer bilderna från gipsning 3

 

Här sågar de bort gipset med en klinga som icke snurrar utan viberar

Hej alla goa där ute som följer vår snea resa till en rak sådan, självklart pratar jag om vår lilla plutts fossingar! Jag ber om ursäkt för att det blivit lite glest med inlägg (kommer bli bättring med detta direkt) Kan väll skylla på att jag är nybliven förälder som har fokus på att byta blöja, gosa och ge massa kärlek till vår son. Denna ursäkt kan jag skylla på allt nästan, om jag är sen till något, trött som ett as, irriterad som tusan, glad som en solstråle, har ett utseende som är en blandning av en zombie/utarbetad arbetsnarkoman. Man försöker se lite fräsch ut, noppra ögonbryn, kanske fixa håret lite och försöka ha näsan så långt ifrån mina tuttar som möjligt eftersom jag tycker de stinker bröstmjölk. Inte så konstigt kanske eftersom man har en produktion 24/7 som inte kommer ta någon sommarsemester iår ;)

 

 

Så hur går det för oss och vår plutt? 

 

Det går faktiskt jätte bra! Vår plutt är nu 3 veckor och 3 dagar. whaat? har det gått så fort? eller rättare sagt så lite, han har ju alltid varit med oss? Det känns verkligen som att han alltid har funnits här hos oss, konstig och underbar känsla.

 

 

Detta är uppdatering från förra veckan: 2:a gipsningen! 

Eftersom det är semestertider så har vi olika läkare och denna omgång fick vi vara i Norrköping igen fast med en annan läkare. Första gången vi var inne så var han lugn som en filbunke men denna omgång var det tvärtom. Han får ju glucos droppar på tungan för att bli lugnare (eftersom sött är gött) men det hjälpte inget.

Även fast man vet att det gör varken ont av att ta bort gipset eller sätta dit det så gör det ont i mitt hjärta av att se honom ledsen. Små bebistårar borde förbjudas! Men det positiva med denna dag var att vi fick bada vår son för första gången, vilket han älskade och att vi nu var ännu ett steg närmare vårt mål, raka fossingar.

 

 

Vår 3:e gipsning hade vi igår men det kommer jag skriva inom kort. Plikten kallar, en liten underbar filur skriker efter mat så nu blir det gos! 

 

 

Här kommer bilder (sista bilden ska vara först men hamnade visst sist :) 

Vägen till sjukhuset var jag nervös inför gipsningen. Hur kommer han reagera, kommer han lida av att inte kunna röra på benen, hur kommer jag reagera?

 

 

Tankarna for i huvudet och det jag kände mest var att jag tyckte synd om honom, att han inte skulle få röra på sina ben som han brukar. Han älskar att ligga ihop krupen med benen och nu skulle han inte få göra det, på väldigt länge...

 

MEN sen vet man att detta är för det bättre! Han har gipsning för att det ska underlätta för honom i sitt liv, så att han kan gå normalt och när jag tänker på det så blir mina tankar mycket positivare :)

 

Vi blev bemötta jätte bra på ortopeden och de var super duktiga. Aron fick lite glucos och sedan gav vi honom napp. Vi hade förberett oss på mycket skrik och protester men det vi fick var ljuv tystnad medans han snutta på nappen! Vi är dom stoltaste föräldrarna för vår son är sååå duktig! Här får jag skryta! :D 

 

Så nu var han gipsad och redo att få rakare fötter och nu nalkades natten... Hur skulle detta gå?

Det gick faktiskt väldigt bra första natten, den var som en vanlig natt dock lite mer skrik när han kom på att han inte kunde sträcka på benen. Man får hitta trix som funkar förr oss, så vi har bullat upp med kuddar och filtar under fötter och huvud så han sover som en gud och ammning går bäst ståendes!

 

Vi kommer att gipsa om benen varje vecka i 5 veckor och sedan får vi se om det behövs yttligare. Så nu har resan börjat och det ska bli en intressant och prövande resa för oss alla tre!

 

 

 

 

 

 

Vår underbara klumpis tittade ut den 25 juni kl 02.13 och det var nog den grymmaste upplevelsen jag varit med om! 

 

Han var det vackraste jag sett men samtidigt kändes det helt overkligt, vart kom denna lilla varelse ifrån? Hade någon glömt kvar honom i förlossningsrummet? ne vänta lite nu... han är ju vår, vår änglalika son.

 

 

Vi började vår resa som nyblivna föräldrar för en vecka sedan som sagt och det har varit en galen och underbar tid och det har faktiskt inte varit så farligt som jag trott att det skulle vara (pepparpeppar). Men vår resa med Arons fötter börjar på onsdag för då har vi tid för vår första gipsning av fossingarna/benen. Jag är super positiv och förberedd inför denna resa och det kommer bli fina raka fossingar i slutändan. 

 

Och idag har vår klumpis namnsdag, så grattis till vår finaste son, Aron <3