Inatt fick vi åka en liten trip till förlossningen. 

 

Dagen började med att jag jobbade och sedan under hela dagen fick jag ondare sammandragningar än jag brukar få. Det var ny karaktär på dem. Det fortsatte hela kvällen och sedan ringde jag och rådfrågade förlossningen vad jag skulle göra. Eftersom jag är i v.35+5 så var vi tvugna att åka in till stan. Är man innan v.37 så är det förtidigt (även fast det bara var 2 dagar kvar. Barnmorskan i telefonen sa att vi skulle ta med oss packning för vi kanske skulle bli kvar.. :o redan där fick man liiite panik. Bli kvar? ska jag föda nu? Tobias jobbade natt så han fick skippa jobbet och pallra sig hem och sedan bar det av till norrköping :) 

 

 

När vi kom dit blev vi bemötta jätte bra och jag fick göra lite undersökningar och träffa läkare och allt såg jätte bra ut! Så vi åkte hem runt 2 tiden igen. Det är en jätte stor trygghet att som förstföderska kunna få denna responsen av barnmorkorna. Att de lyssnar och tar en på allvar. Man har ju inte en jäkla aning om hur eller när det kommer starta. En sak är säker i alla fall att vi lär nog få åka in fer gånger har jag en känsla av. 

 

Denna ovisshet förstår jag nu gör en smått galen, man läser runt på internet, på forum där många skriver runt och frågar. Hur märker man att det är vattnet som gått? Är det pågång? Denna splasheffekten av att vattnet går finns inte i verkligheten, visst kanske ett fåtal fall men det är bara sånt man ser i filmer. 

 

Men hur min förlossning startar förblir ett mysterium ett litet tag till, jag väntar med spänning :) 

 

 

 

Nu är vi näst intill redo i det praktiska att bli föräldrar och den 9 juni får vi barnvagn och bilbarnstol så då är vi redo på RIKTIGT!  

 

Som sagt så är vi redo i det praktiska och vi förbereder oss i det psykiska. Vi försöker vara med på allt roligt som vi vill göra med våra vänner! Var på eurovisionkväll på Harrys i lördags, Smultronstället igår och idag var vi på Olearys och åt och bowlade! I veckan blir det personalfest och på söndag blir det att åka ut till Tobias mormor/morfars stuga och sedan grillkväll hos en vän på kvällen. För vi vet att när vår älskade efterlängtade klumpis kommer så kommer vi inte hänga med på så mycket i början, jag tror att orken är sisodär om jag ska vara ärlig ;) 

 

Igår var vi och tränade också. Tobias tyckte att han rastade mig ;)  För jag är sååååå rastlös om kvällarna, det kryper i hela kroppen även fast jag är trött i huvudet. Mina ben skulle kunna springa flera mil (fast i verkligheten skulle jag kanske komma högst 100 meter) Jag har inte tränat så mycket pga att jag inte känt någon ork och fått ont i bäckenet osv MEN igår var en toppen dag! Jag körde Crosstrainer, körde Dropset på framsida/baksida lår, fria vikter på armar/axlar och avslutade med att träna bäckenbotten! Denna energi jag fick igår efter träningen lever jag fortfarande på idag!

 

Hoppas ni har det lika gött som jag där ute.

 

PS jag satte en Strike på bowlingen ikväll, däni! inte helt fel av en Gravid kvinna i v.36 :D

 

 

 

 

Lilla klumpis har hicka i magen och det är faktiskt första gången jag känner att han har det! Jag kan ju inte hjälpa honom att bli av med det för jag kan inte få honom att hålla andan och jag kan inte skrämma honom... eller kanske ska försöka skrämma honom lite hiihi!

 

 

Det är fortfarande v.35 och jag börjar tröttna på att vara en tjockis med en gosig klump där inne som jag sååå gärna vill gosa med utanför magen! Han får jätte gärna komma v.37, om 1 ½ vecka! 

 

 

Imorgon ska vi på sista träffen av föräldrargruppen och jag är förväntansfull precis som förra gången men har tagit ner mina förhoppningar lite lägre sen förra gången. 

 

 

Nu till något helt annat!

Ju mer tiden går för oss så upptäcker vi fler och fler som har fött barn med klumpfot. Från att man kände sig som att vi var de ända i hela världen så har vi nu fått god respons från andra föräldrar som har varit med om samma sak. Vill tacka alla som finns där ute som visar upp hur vanligt det faktiskt är! Och jag hoppas att jag kommer vara till lika stor hjälp framöver till de som kommer att komma i samma situation som vi, tveka inte att höra av er om frågor. MEN han måste ploppa ut först, så håll ut liiite till! 

 

 

 

 

 

Vad var det? lite huggvärk, eller är det molande... 

 

Det händer så otroligt mycket med kroppen hit och dit just nu känns det som. Och min magkänsla och alla andra känslor man fått dessa senaste dagar är att nu är det faktiskt pågång. Att en förlossning ska starta är en lång process som inte går över en dag! Alltså nu snackar vi små små tecken som visar att om några veckor är det dags!

 

 

Denna längtan som finns inom oss båda är oerhörd och vi vet inte hur eller när vår väntan kommer att sluta, då vår älskade klumpis kommer! Men jag har sagt till honom att han måste hålla sig till senast det beräknade datum, INTE GÅ ÖVER TIDEN! (Får hoppas han lyssnar :) 

 

Det här med att förbereda psykiskt för att vår vardag kommer slå en kullerbytta börjar man faktiskt förstå. Att dessa saker som man "tar för givet" som att ut och äta, gå på bio eller annat är inte en självklarhet sen. Så vi försöker att hitta på saker och unna oss tid tillsammans och detta är en självklarthet för alla tycker jag oavsett om man ska få tillökning eller inte. Har du och din partner verkligen unnat er tid tillsammans? fastna inte i vardagen utan hitta på nya saker och glöm inte att se och lyssna ordentligt. För man vet aldrig vad som händer i framtiden så varför ska vi förbereda oss för att leva imorgon om vi inte ens lever idag? 

 

Så gör dig själv en tjänst och lev för fullamuggar, spill ingen tid eller energi på sådant som du inte har nytta av :) 

 

Nu ska jag gå och förbereda tacokväll! :D muuums och hejsvej från mig och Doris!

 

 

 

 

 

 

 

  

 

Vi har varit hos ortopeden och fått information om klumpfot. Hur förloppet kommer gå till och hur tankarna ser ut för oss. Vi fick träffa en läkare som verkligen var grym, han var pensinär som inte kunde sluta jobba så han måste ju älska sitt jobb iaf ;)

 

 

Han pratade mycket om vikten av att vi måste vara "hårda" föräldrar. När vår son har skenorna på både dagen och natten så får vi inte släppa efter pga skrik och gråt eftersom det handlar ju faktiskt om hans framtid, om hans fötter. Just nu så skulle det inte falla mig in att ens ta bort skenorna pga av skrik men man vet ju inte hur man reagerar. Jag och Tobias får helt enkelt stötta varandra och eventuellt ta på oss hörselskydd ;) Han pratade också mycket om att vi måste göra så han förknippar skenorna med något positivt. Te.x att vi tar på skenorna, tar välling sedan läser en liten godnatt saga. Vi skulle också hålla detta som rutin så att han får in det i sin normala vardag. För det är så vi kommer ha det, vi kommer skapa vår normala vardag precis som alla andra nyblivna föräldrar.

 

 

 

 

 

 

Jag känner mig mer och mer taggad på att han ska komma ut nu! (vi kan ju slippa själva förlossningstillfället, iaf smärtan hehe) men jag vill bara ha honom här ute med oss. Och jag känner att vi är så motiverade att bli föräldrar så det kan inte gå annat än bra! Det är som sagt mindre än sex veckor kvar, sedan sitter jag kanske här och bloggar med en liten klumpis bredvid, gaaalet!

 

 

 

 

 

 

Tiden går så galet fort och jag kan erkänna att jag känner mig lite stressad. 

Jag är i vanliga fall en person som gillar att ha många bollar i luften. Men när man har en deadline som inte riktigt har något datum så känns det lite stressande... Visst vi har beräknat datum 23 Juni men ingen har någon aning om när klumpisen faktiskt vill ut. Kommer jag hinna klart allt på jobbet? (För där finns det mycket kvar!!!)  Har vi alla bebissaker tills vår klumpis kommer ut? Han kanske kommer tidigare? 

 

Många säger "Första barnet går man alltid övertiden med" jaa fast så är det inte med ALLA, och det är som sagt ingen som kan veta. Jag får inse att när det är dags, jaa då är det dags och då är det bara att ladda och köra! 

 

 

Nu till något helt annat: Vi har varit på föräldrargrupp. Mina förväntningar var väldigt höga och ärligt talat så hade Tobias det roligare än vad jag hade. Han kunde inte sluta prata om det i bilden hem medans jag kände: Jaha var detta allt? 

Nu har vi ju faktiskt en gång kvar så hoppas på en mer givande upplevelse. Det som faktiskt var positivt var att få prata med andra gravida, om våra tankar kring smärtlindring, krämpor och hur alla hade gemensamt att våra män alltid fick för sig att gå 2 meter framför för de tror att vi är så jäkla snabba med våra tjocka magar, så brått de kan ha :)

 

Något vi också diskuterade var förlossningsbrev. Ett brev som man ska ha med sig till förlossningen så de vet lite mer om just oss. JAg och Tobias gjorde ett idag och där skrev jag  tydligt och klart att jag inte vill ha cytotec om jag måste bli igångsatt iaf, sjukt att de ens kan använda detta läkemedel till sådant. 

 

 

Hej alla Goa!

 

Här kommer en efterlängtad magbild! 

Nu är det som så att jag har bara 6 ½ veckor kvar tills det är dags, och jag önska att vår klumpis kom ut nuuuu! 

 

Man har försökt bearbetat nu under ca 8 månader att jag ska bli mamma. Det är en underbar förändring som man ej har någon kontroll över? Hur kommer jag vara som mamma? Hur kommer jag reagera när vår lilla klumpis ploppar ut? alla dessa frågor som ingen har någon aning om, inte ens jag själv. Jag är en person som vill ha kontroll över allt jag ger mig in på och detta har jag inte haft någon som helst kontroll över. Personutveckling? jotack det har fått mig att börja inse att jag måste släppa på kontrollen och kanske bara flyta med ibland. Göra val som bara gynnar mig just nu, oavsett vad man egentligen skulle vilja göra så kanske man inte orkar med det? Våga lyssna på din magkänsla och när kroppen eller knoppen säger stop ja då är det bannemig stop. 

 

Så hur kommer jag vara som mamma? en liten smått galen en tror jag minsann. Jag har försökt öva på våra små bebisar. Tobias tycker jag är för snäll mot dem när jag säger till dem och jaaa ibland är jag det. För jag brukar råka låta lite för glad och kanske fnittra lite ibland pga att de är sååå SÖTA och för att jag är en sådan glad person :D