muckar du med mig?
Att ha vår plutt hos oss är som att va i en helt annan värld. Han är så underbart vacker och jag vill bara ha honom i min famn hela tiden. Jag ville inte bli en sådan där mammig mamma men jag tror jag håller på att bli det? han sover nu men jag skulle lätt kunna hämta honom nu med risk av att jag väcker honom bara för att få ha honom i min famn och gosaaaa! JA jag kan inte rå för det men jag kokar över av kärlek!
Här kommer torsdagens uppdatering: 4:e gipsningen
Eftersom det är semestertider innebär detta att de inte har så mycket resurser. Vi skulle vara där kl 10. Vi stressade mot linköping, hamnade i broöppning men vi han komma i tid... 2 min i 10, puh. Men när vi väl var där så uppträckte vi att det var precis som förra gången. De klämmer in alla gipsningar på en dag typ vilket innebär stress för personalen och väntetid för oss. Men även fast vi får vänta så gör de ett grymt bra jobb och har ett super bra bemötande både till oss och vår lilla plutt!
Denna omgång fick vi reda på att det bara behövs en gipsning till! wiiihooo! Sedan blir det hälseneoperation på vänster. Så planerna ser ut som så: nu på torsdag gipsas han för sista gången. nästa vecka blir det operation och sedan kommer han troligtvis få DB skena som ser ut som en snowboard. Så han kommer vara coolaste ungen som redan kan åka snowboard ;)
Här har vi super sågen återigen
Nu åker gipset av, äntligen lite luft!
Jag vill ju bada meeer, muckar du med mig??? <3
Nu får jag böja ihop benen som jag vill!
Fina fossingarna den högra har varit mest samarbetsvillig
Blått är flått!
Denna omgång utåtroterande dom extra mycket, ser läskigt ut men det skulle vara så
Gipsning 3 förra veckan
Som sagt så ligger jag en vecka fel i uppdateringen men detta är från förra torsdagen! 3:e gipsningen avklarad. Denna gång var besöket också i Linöping. Varje gång de tar av gipset och hans fossingar får se lite ljus en kort stund så blir man alltid lika glad! De små fossingarna blir bättre och bättre för varje gång. Vi fick reda på en god nyhet: höger foten behöver inte opereras, hälsenan behöver bara åtgärdas på vänster och han sa att det inte behövs så många gånger till med gipsning, woohoo! Nu kämpar vi på och det är härligt att se framstegen!
Nu tilll något annat som jag funderat på: känslan att bli mamma är galen. Det är något helt främmande men samtidigt så faller det sig så naturligt att ta hand om en liten människa. Vi lär känna varandra mer och mer för varje dag. Det är underbart när man märker att för varje dag som går öppnar han ögonen ännu mer, ser världen med bokstavligt talat 'nya ögon' och att han börjar uppfatta och kan ge respons genom ljud, ögonkontakt eller ett smältande leende. Det finns inte nog med utrymme för denna kärlek jag känner för honom, det är som sagt helt galet!
Här kommer bilderna från gipsning 3
Här sågar de bort gipset med en klinga som icke snurrar utan viberar
Håll för öronen
Nu får fossingarna andas lite
Bada är skööönt
Tejpen blev blå precis som en liten smurf
Jag lovar er!
Hej alla goa där ute som följer vår snea resa till en rak sådan, självklart pratar jag om vår lilla plutts fossingar! Jag ber om ursäkt för att det blivit lite glest med inlägg (kommer bli bättring med detta direkt) Kan väll skylla på att jag är nybliven förälder som har fokus på att byta blöja, gosa och ge massa kärlek till vår son. Denna ursäkt kan jag skylla på allt nästan, om jag är sen till något, trött som ett as, irriterad som tusan, glad som en solstråle, har ett utseende som är en blandning av en zombie/utarbetad arbetsnarkoman. Man försöker se lite fräsch ut, noppra ögonbryn, kanske fixa håret lite och försöka ha näsan så långt ifrån mina tuttar som möjligt eftersom jag tycker de stinker bröstmjölk. Inte så konstigt kanske eftersom man har en produktion 24/7 som inte kommer ta någon sommarsemester iår ;)
Så hur går det för oss och vår plutt?
Det går faktiskt jätte bra! Vår plutt är nu 3 veckor och 3 dagar. whaat? har det gått så fort? eller rättare sagt så lite, han har ju alltid varit med oss? Det känns verkligen som att han alltid har funnits här hos oss, konstig och underbar känsla.
Detta är uppdatering från förra veckan: 2:a gipsningen!
Eftersom det är semestertider så har vi olika läkare och denna omgång fick vi vara i Norrköping igen fast med en annan läkare. Första gången vi var inne så var han lugn som en filbunke men denna omgång var det tvärtom. Han får ju glucos droppar på tungan för att bli lugnare (eftersom sött är gött) men det hjälpte inget.
Även fast man vet att det gör varken ont av att ta bort gipset eller sätta dit det så gör det ont i mitt hjärta av att se honom ledsen. Små bebistårar borde förbjudas! Men det positiva med denna dag var att vi fick bada vår son för första gången, vilket han älskade och att vi nu var ännu ett steg närmare vårt mål, raka fossingar.
Vår 3:e gipsning hade vi igår men det kommer jag skriva inom kort. Plikten kallar, en liten underbar filur skriker efter mat så nu blir det gos!
Här kommer bilder (sista bilden ska vara först men hamnade visst sist :)
Första Gipsningen
Vägen till sjukhuset var jag nervös inför gipsningen. Hur kommer han reagera, kommer han lida av att inte kunna röra på benen, hur kommer jag reagera?
Tankarna for i huvudet och det jag kände mest var att jag tyckte synd om honom, att han inte skulle få röra på sina ben som han brukar. Han älskar att ligga ihop krupen med benen och nu skulle han inte få göra det, på väldigt länge...
MEN sen vet man att detta är för det bättre! Han har gipsning för att det ska underlätta för honom i sitt liv, så att han kan gå normalt och när jag tänker på det så blir mina tankar mycket positivare :)
Vi blev bemötta jätte bra på ortopeden och de var super duktiga. Aron fick lite glucos och sedan gav vi honom napp. Vi hade förberett oss på mycket skrik och protester men det vi fick var ljuv tystnad medans han snutta på nappen! Vi är dom stoltaste föräldrarna för vår son är sååå duktig! Här får jag skryta! :D
Så nu var han gipsad och redo att få rakare fötter och nu nalkades natten... Hur skulle detta gå?
Det gick faktiskt väldigt bra första natten, den var som en vanlig natt dock lite mer skrik när han kom på att han inte kunde sträcka på benen. Man får hitta trix som funkar förr oss, så vi har bullat upp med kuddar och filtar under fötter och huvud så han sover som en gud och ammning går bäst ståendes!
Vi kommer att gipsa om benen varje vecka i 5 veckor och sedan får vi se om det behövs yttligare. Så nu har resan börjat och det ska bli en intressant och prövande resa för oss alla tre!
Sista bilden på fossingarna
Duktigaste pojken <3
Nu börjar det
Vår underbara klumpis tittade ut den 25 juni kl 02.13 och det var nog den grymmaste upplevelsen jag varit med om!
Han var det vackraste jag sett men samtidigt kändes det helt overkligt, vart kom denna lilla varelse ifrån? Hade någon glömt kvar honom i förlossningsrummet? ne vänta lite nu... han är ju vår, vår änglalika son.
Vi började vår resa som nyblivna föräldrar för en vecka sedan som sagt och det har varit en galen och underbar tid och det har faktiskt inte varit så farligt som jag trott att det skulle vara (pepparpeppar). Men vår resa med Arons fötter börjar på onsdag för då har vi tid för vår första gipsning av fossingarna/benen. Jag är super positiv och förberedd inför denna resa och det kommer bli fina raka fossingar i slutändan.
Och idag har vår klumpis namnsdag, så grattis till vår finaste son, Aron <3
100% gången och 100% redo
Det är den 23 juni 2013 och idag är det, det beräknade datumet! Det är en kvart kvar av dagen innan vi går över till nästa dag. Vad tror ni, har vi en chans att hinna innan den 24? ;)
Tänk att 9 månader har gått såhär fort. Det är helt galet att en sådan lång period bara kan flyga förbi, man hinner inte riktigt få in alla intryck av att man ska bli förälder. Så fort man säger det högt så låter det lite som ett litet skämt och så känner man hur man fnittrar lite för sg själv. 'Hihi vi ska få en liten son' Jag är så lycklig och förväntansfull över vad detta nya liv har att erbjuda. Det kommer vara utmanande, krävande och alldeles underbart.
Nu kommer jag ej att skriva här förens han har ploppat ut och gjort oss två till tre. Vi håller tummarna att det blir inom en snar framtid, så jag slipper gå över så många dagar. Men vi har i alla fall garanterat en son om 2 veckor!
Ha nu en fortsatt underbar tid och glöm ej att njuta av varje dag och varje minut av just ditt liv. Det är du som skapar det, det är du som bestämmer. Så nu bestämmer jag att nu får han bannemig komma ut. Jag ska gå och jobba på att skynda på förloppet (inte för att jag tror att det hjälper) :D
100 % gången och 100% redo
Solsken & Bensin
Det är underbart med detta sommarväder, mer sol vill vi ha!
Jag har haft gott med energi och likaså vår klumpis i magen, sparkar och hickar på hög nivå. Så jag tog energin till att göra något nödvändigt som att fixa i trädgården. Det är faktiskt rätt roligt att hålla på ute tycker jag, för det blir ju så fint efteråt. Man drar på sig 'ogräsmördarblicken' och går lös på dem!!! Fast i detta "tillstånd" som gör att jag är liiite tjockare och osmidigare så var det nästan att de han undan. Men det BÄSTA med att fixa i trädgården är att känna lukten av gräsklipparen medans Tobias kör. Jag sitter där och sniffar goa doften... mmmm... BENSIN!
Det är konstigt hur man kan gilla lukten av något som faktiskt är farligt. För det bästa som finns är faktiskt lukten av just bensin och nagellack. Så jag har kommit underfund med att jag valt helt fel jobb. Jag borde vara antingen bilmekaniker, jobba på bensinstation eller måla manikyr. Varannan nagel, varannan sniff till mig!
Jag önskade mig en bensindunk i födelsedagspresent och jag förstår fortfarande inte varför jag inte fick någon? hm... Men det värsta av allt och detta grämer mig som tusan (varje dag faktiskt) är att vår förra bil var en go bensindriven bil men nu är vår nya bil en diesel... vad tusan hände? Jo jag blev förblindad av att den var snålare i drift än en godoftande bensinbil.
Så är det någon som har en GObensinbil och ska ta en tripp och tanka så vet ni vem ni ska höra av er till, mig :)
Vår söta uteboende i trädgården
Längtar tills vår Tuijahäck växt upp, så jag kan gömma mig lite! :)
En vecka...
Nu är vi här, en vecka innan beräknat nedsläpp. Jag försöker vara inställd på att jag kommer gå över tiden för att underlätta i mitt huvud om jag faktiskt gör det. MEN innerstinne får han ju gärna komma nu, jaa och då menar jag bokstavligen NU!
Det finns många saker man ej har någon kontroll över och det har vi nu verkligen fått smaka på. Vi letade efter ett försäkringsbolag som täckte för klumpfot. Så vi skaffade extra gravidförsäkring hos Trygghansa för att de informerade oss om att de täckte för klumpfot, även fast vi visste om det. (Detta var tidigare runt mars) För en vecka sedan blev vi informerade om att den inte alls gällde pga att vi redan visste om att han hade klumpfot...? Så denna person som vi fixat försäkring hos har då alltså gett oss felaktig information. Så här står vi, utan någon försäkring som täcker klumpfot. Jag blir så förbannad att man blir så utlämnad så fort ens barn har någon missbildning. Vi ska prata med dem imorgon igen och se vad vi kan komma fram till för lösning eftersom vi faktiskt har blivit blåsta.
Så mitt tips till alla er som är gravida eller funderar på att bli gravida, skaffa en extra försäkring så fort du kan, ifall att något skulle ske med ditt barn eller så att du har chans att få ersättning i framtiden. Eftersom det inte finns någon försäkring som täcker upp för missbildningar som man vet om.
MEN åter till något roligare. Jag har haft förvärkar från och till nu några dagar, de gör så härligt ont och detta är ju ett GOTT tecken att snart är det pågång! :D
Så komigen klumpis, nu kör vi tycker jag!
Magens Konst
Det är en ren konst att ens kropp kan ändras, skapar och ger dig något så underbart som ett liv. Även fast man många gånger tänker på hur ens kropp har förändrats så påminns man tio gånger fler gånger om vilken underbar lycka man har i sig, ett litet liv som i detta fall gillar att mublera om galet mycket och som får hicka stup i kvarten.
Mitt mål innan denna lilla klumpis ska komma ut var att få ta gravidbilder och gipsa av min mage. Dessa två mål är nu uppfyllda vilket betyder att jag är redo att minnas denna underbara tid till fullo. Jag kommer deffinitivt att bli lika chockad varje gång jag tittar på gipsavjutningen "Var jag verkligen sååå stor?"
Så idag hade vi tid att gipsa min mage. Efter ca 5 minuters "fan", "det här kommer bli skit" blalblabla så gick det faktiskt bra! Det var en annorlunda erfarenhet att sitta och bli gipsad skapligt naken i köket. Haha och ont i arslet hade jag minsann efter att suttit på en stol i ca 45 min, helt stilla.
Ni får en liten tjuvtitt på avjutningen och en bild från fotograferingen. Men den som väntar på något gott... :)
PS. Är nu i vecka 38 och jag och Tobias blir åtåligare för varje dag.
Att tiden kan gå så här sakta trodde jag aldrig, väntan är inte vår bästa vän just nu.
Gipset ska fixas till och sedan ska det målas något fint
Mammaledig
Man vaknar, vet att det finns saker att göra. Oftast finns det nästan för mycket att göra men man vet att det alltid finns något där. Jag tycker det är en underbar känsla att ha mycket på schemat. Då menar jag självklart så mycket som man faktistk kan behärska. Dessa sista veckorna har jag haft fullt upp, tills igår, för igår startade min mammaledighet!
Jag är ledig och jag uppskattar det än sålänge. Dock har det gått en dag, och jag råkade visst vara på jobbet idag och fixa lite, hehe. SÅ vi kan väll säga att min ledighet börjar imorgon efter att jag fixat lite till (a). Jag kan inte råför att jag älskar mitt jobb, det är en drivkraft i min vardag! MEN jag ska faktiskt låta mig vila och njuta av sista tiden då vår älskling är i magen. Jag ska njuta av Tobias, mina nära & kära. För snart kommer jag bara ha fokus på en ända sak, och det är vår klumpis <3
I fredags var det marknad här i "storstaden" och jag köpte mig en vacker tröja. jag ÄLSKAR mjölk, Tobias tycker att det skulle vara billigare att köpa hem en kossa hit istället för alla dessa mjölkpaket (a)
Nya favo-myströjan och texten lyder:
"Visst du att om du inte dricker mjölk varje dag, så kommer Arla-haren
och skjuter dig i huvudet eller ibland i magen"
Förlossningsdags, eller...?
Inatt fick vi åka en liten trip till förlossningen.
Dagen började med att jag jobbade och sedan under hela dagen fick jag ondare sammandragningar än jag brukar få. Det var ny karaktär på dem. Det fortsatte hela kvällen och sedan ringde jag och rådfrågade förlossningen vad jag skulle göra. Eftersom jag är i v.35+5 så var vi tvugna att åka in till stan. Är man innan v.37 så är det förtidigt (även fast det bara var 2 dagar kvar. Barnmorskan i telefonen sa att vi skulle ta med oss packning för vi kanske skulle bli kvar.. :o redan där fick man liiite panik. Bli kvar? ska jag föda nu? Tobias jobbade natt så han fick skippa jobbet och pallra sig hem och sedan bar det av till norrköping :)
När vi kom dit blev vi bemötta jätte bra och jag fick göra lite undersökningar och träffa läkare och allt såg jätte bra ut! Så vi åkte hem runt 2 tiden igen. Det är en jätte stor trygghet att som förstföderska kunna få denna responsen av barnmorkorna. Att de lyssnar och tar en på allvar. Man har ju inte en jäkla aning om hur eller när det kommer starta. En sak är säker i alla fall att vi lär nog få åka in fer gånger har jag en känsla av.
Denna ovisshet förstår jag nu gör en smått galen, man läser runt på internet, på forum där många skriver runt och frågar. Hur märker man att det är vattnet som gått? Är det pågång? Denna splasheffekten av att vattnet går finns inte i verkligheten, visst kanske ett fåtal fall men det är bara sånt man ser i filmer.
Men hur min förlossning startar förblir ett mysterium ett litet tag till, jag väntar med spänning :)
Strike!!!
Nu är vi näst intill redo i det praktiska att bli föräldrar och den 9 juni får vi barnvagn och bilbarnstol så då är vi redo på RIKTIGT!
Som sagt så är vi redo i det praktiska och vi förbereder oss i det psykiska. Vi försöker vara med på allt roligt som vi vill göra med våra vänner! Var på eurovisionkväll på Harrys i lördags, Smultronstället igår och idag var vi på Olearys och åt och bowlade! I veckan blir det personalfest och på söndag blir det att åka ut till Tobias mormor/morfars stuga och sedan grillkväll hos en vän på kvällen. För vi vet att när vår älskade efterlängtade klumpis kommer så kommer vi inte hänga med på så mycket i början, jag tror att orken är sisodär om jag ska vara ärlig ;)
Igår var vi och tränade också. Tobias tyckte att han rastade mig ;) För jag är sååååå rastlös om kvällarna, det kryper i hela kroppen även fast jag är trött i huvudet. Mina ben skulle kunna springa flera mil (fast i verkligheten skulle jag kanske komma högst 100 meter) Jag har inte tränat så mycket pga att jag inte känt någon ork och fått ont i bäckenet osv MEN igår var en toppen dag! Jag körde Crosstrainer, körde Dropset på framsida/baksida lår, fria vikter på armar/axlar och avslutade med att träna bäckenbotten! Denna energi jag fick igår efter träningen lever jag fortfarande på idag!
Hoppas ni har det lika gött som jag där ute.
PS jag satte en Strike på bowlingen ikväll, däni! inte helt fel av en Gravid kvinna i v.36 :D
Klumpis myssäng som han snart ska ligga i!
Glass!!! (min är störst såklart, för jag måste ju passa på att äta för två medans jag kan "skylla på det" ;) )
Hicka
Lilla klumpis har hicka i magen och det är faktiskt första gången jag känner att han har det! Jag kan ju inte hjälpa honom att bli av med det för jag kan inte få honom att hålla andan och jag kan inte skrämma honom... eller kanske ska försöka skrämma honom lite hiihi!
Det är fortfarande v.35 och jag börjar tröttna på att vara en tjockis med en gosig klump där inne som jag sååå gärna vill gosa med utanför magen! Han får jätte gärna komma v.37, om 1 ½ vecka!
Imorgon ska vi på sista träffen av föräldrargruppen och jag är förväntansfull precis som förra gången men har tagit ner mina förhoppningar lite lägre sen förra gången.
Nu till något helt annat!
Ju mer tiden går för oss så upptäcker vi fler och fler som har fött barn med klumpfot. Från att man kände sig som att vi var de ända i hela världen så har vi nu fått god respons från andra föräldrar som har varit med om samma sak. Vill tacka alla som finns där ute som visar upp hur vanligt det faktiskt är! Och jag hoppas att jag kommer vara till lika stor hjälp framöver till de som kommer att komma i samma situation som vi, tveka inte att höra av er om frågor. MEN han måste ploppa ut först, så håll ut liiite till!
Buuuuuu!
Njut av livet, det pågår nu!
Vad var det? lite huggvärk, eller är det molande...
Det händer så otroligt mycket med kroppen hit och dit just nu känns det som. Och min magkänsla och alla andra känslor man fått dessa senaste dagar är att nu är det faktiskt pågång. Att en förlossning ska starta är en lång process som inte går över en dag! Alltså nu snackar vi små små tecken som visar att om några veckor är det dags!
Denna längtan som finns inom oss båda är oerhörd och vi vet inte hur eller när vår väntan kommer att sluta, då vår älskade klumpis kommer! Men jag har sagt till honom att han måste hålla sig till senast det beräknade datum, INTE GÅ ÖVER TIDEN! (Får hoppas han lyssnar :)
Det här med att förbereda psykiskt för att vår vardag kommer slå en kullerbytta börjar man faktiskt förstå. Att dessa saker som man "tar för givet" som att ut och äta, gå på bio eller annat är inte en självklarhet sen. Så vi försöker att hitta på saker och unna oss tid tillsammans och detta är en självklarthet för alla tycker jag oavsett om man ska få tillökning eller inte. Har du och din partner verkligen unnat er tid tillsammans? fastna inte i vardagen utan hitta på nya saker och glöm inte att se och lyssna ordentligt. För man vet aldrig vad som händer i framtiden så varför ska vi förbereda oss för att leva imorgon om vi inte ens lever idag?
Så gör dig själv en tjänst och lev för fullamuggar, spill ingen tid eller energi på sådant som du inte har nytta av :)
Nu ska jag gå och förbereda tacokväll! :D muuums och hejsvej från mig och Doris!
Besök hos Ortopeden, klumpisinfo
Vi har varit hos ortopeden och fått information om klumpfot. Hur förloppet kommer gå till och hur tankarna ser ut för oss. Vi fick träffa en läkare som verkligen var grym, han var pensinär som inte kunde sluta jobba så han måste ju älska sitt jobb iaf ;)
Han pratade mycket om vikten av att vi måste vara "hårda" föräldrar. När vår son har skenorna på både dagen och natten så får vi inte släppa efter pga skrik och gråt eftersom det handlar ju faktiskt om hans framtid, om hans fötter. Just nu så skulle det inte falla mig in att ens ta bort skenorna pga av skrik men man vet ju inte hur man reagerar. Jag och Tobias får helt enkelt stötta varandra och eventuellt ta på oss hörselskydd ;) Han pratade också mycket om att vi måste göra så han förknippar skenorna med något positivt. Te.x att vi tar på skenorna, tar välling sedan läser en liten godnatt saga. Vi skulle också hålla detta som rutin så att han får in det i sin normala vardag. För det är så vi kommer ha det, vi kommer skapa vår normala vardag precis som alla andra nyblivna föräldrar.
Lite frågor som vi hade med till ortopeden:
Hur lång tid tar det innan han gipsas efter förlossningen?
Det beror på tillgängligheten under sommaren men högt en vecka senare
Hur går det till med badning?
Han kommer gipsas om varje vecka i ca 7 veckor. När hans gips tas bort hos ortopeden så kommer han få bada. Vi kan bada honom hemma också men då får den ena hålla upp benen och så får han ligga i liiite vatten som vi tvättar överkroppen med, teamwork kallas det :)
Kommer han få eksem under gipset pga värme?
Kan hända precis som med alla andra, men han smörjs varje vecka med kräm
Kommer han gå senare än andra?
Det är jätte olika men de flesta (beroende på graden av klumpfot) kan börja gå som en "normal" unge pga att behandlingarna sker ju undertiden som han är så liten.
Jag känner mig mer och mer taggad på att han ska komma ut nu! (vi kan ju slippa själva förlossningstillfället, iaf smärtan hehe) men jag vill bara ha honom här ute med oss. Och jag känner att vi är så motiverade att bli föräldrar så det kan inte gå annat än bra! Det är som sagt mindre än sex veckor kvar, sedan sitter jag kanske här och bloggar med en liten klumpis bredvid, gaaalet!
Såhär fina kommer vår klumpis fötter se ut sen (får ursäkta om tånaglarna är långa MEN det är ett helvete att nå ner, får snart be Tobias klippa dem åt mig :D)
Föräldrargrupp & förlossningsbrev
Tiden går så galet fort och jag kan erkänna att jag känner mig lite stressad.
Jag är i vanliga fall en person som gillar att ha många bollar i luften. Men när man har en deadline som inte riktigt har något datum så känns det lite stressande... Visst vi har beräknat datum 23 Juni men ingen har någon aning om när klumpisen faktiskt vill ut. Kommer jag hinna klart allt på jobbet? (För där finns det mycket kvar!!!) Har vi alla bebissaker tills vår klumpis kommer ut? Han kanske kommer tidigare?
Många säger "Första barnet går man alltid övertiden med" jaa fast så är det inte med ALLA, och det är som sagt ingen som kan veta. Jag får inse att när det är dags, jaa då är det dags och då är det bara att ladda och köra!
Nu till något helt annat: Vi har varit på föräldrargrupp. Mina förväntningar var väldigt höga och ärligt talat så hade Tobias det roligare än vad jag hade. Han kunde inte sluta prata om det i bilden hem medans jag kände: Jaha var detta allt?
Nu har vi ju faktiskt en gång kvar så hoppas på en mer givande upplevelse. Det som faktiskt var positivt var att få prata med andra gravida, om våra tankar kring smärtlindring, krämpor och hur alla hade gemensamt att våra män alltid fick för sig att gå 2 meter framför för de tror att vi är så jäkla snabba med våra tjocka magar, så brått de kan ha :)
Något vi också diskuterade var förlossningsbrev. Ett brev som man ska ha med sig till förlossningen så de vet lite mer om just oss. JAg och Tobias gjorde ett idag och där skrev jag tydligt och klart att jag inte vill ha cytotec om jag måste bli igångsatt iaf, sjukt att de ens kan använda detta läkemedel till sådant.
En bit av mitt förlossningsbrev
(litet internskämt pga att Tobias heter Carl Peter i mellannamn, massa skojkärlek)
Igår var jag snäll mot min sjukling och gjorde extra fin kvällsmat:
smörgåstårta (de var extraaa goda idag kan jag lova)
Efterlängtad Magbild
Hej alla Goa!
Här kommer en efterlängtad magbild!
Nu är det som så att jag har bara 6 ½ veckor kvar tills det är dags, och jag önska att vår klumpis kom ut nuuuu!
Hihi, ska jag ta massa bilder på min mage så får han också ställa upp!
Man har försökt bearbetat nu under ca 8 månader att jag ska bli mamma. Det är en underbar förändring som man ej har någon kontroll över? Hur kommer jag vara som mamma? Hur kommer jag reagera när vår lilla klumpis ploppar ut? alla dessa frågor som ingen har någon aning om, inte ens jag själv. Jag är en person som vill ha kontroll över allt jag ger mig in på och detta har jag inte haft någon som helst kontroll över. Personutveckling? jotack det har fått mig att börja inse att jag måste släppa på kontrollen och kanske bara flyta med ibland. Göra val som bara gynnar mig just nu, oavsett vad man egentligen skulle vilja göra så kanske man inte orkar med det? Våga lyssna på din magkänsla och när kroppen eller knoppen säger stop ja då är det bannemig stop.
Så hur kommer jag vara som mamma? en liten smått galen en tror jag minsann. Jag har försökt öva på våra små bebisar. Tobias tycker jag är för snäll mot dem när jag säger till dem och jaaa ibland är jag det. För jag brukar råka låta lite för glad och kanske fnittra lite ibland pga att de är sååå SÖTA och för att jag är en sådan glad person :D
Som sagt jag har övat och det är mysigt att sitta på mammas mage
1 års förlovning med den som gör mig hel
För ett år sedan så satt jag och Tobias på ett berg mitt i Egyptens Öken. Vi tittade när dagen rörde sig sakta och säkert mot sitt slut medans vårt liv fick en helt ny start, en start där vi förlovade oss och bestämde oss att vi alltid vill leva tillsammans med många soldengångar framöver.
Det har varit ett underbart år med många nya förändringar och den största skriver jag ju om här.
Jag ska berätta första gången jag träffade Tobias:
Jag var(är) instruktör på Medley i Finspång och vi skulle ta instruktörsbild. Min gruppträningsansvarigs son skulle fotografera oss, så vi gick in en i taget i rummet. Jag gick in där och då stod det en kille som skulle fotografera mig, jag kom inte ens ihåg hans namn men jag visste att det var min chefs son. Han fick ta om fottot två gånger för jag blev inte nöjd och jag lovar jag skulle kunnat tagit om kortet om och om igen, för självkritiskt det kan man få vara om sitt utseende speciellt efter ett träningspass. Men jag insåg att det var ett hopplöstfall och fick nöja mig med kortet.
Det ända jag tänkte på under denna tid i rummet var hur jäkla ful jag var för att ens kunna fastna på bild och om någon skulle kommit in i rummet och sagt att om 3-4 år så kommer du vara förlovad och vänta barn med den här killen. jaa, då hade jag bara skrattat och antagligen fortsatt tänkt på min jäkla bild... Men personen skulle ju ha talat sanning i alla fall, för så blev det ju! Och nu sitter jag här i soffan och tänker tillbaka på en underbar tid vi haft tillsammans och hur mycket vi har att se fram emot!
Som sagt hur det sedan bar iväg med att vi började prata osv kan vi ta någon annan gång :)
Men Tobias är den personen som gör mig hel och om ca 7 veckor kommer vårt barn att "ploppa ut". Vårt barn som är varsin del av oss. Jag längtar tills vi två blir tre <3
Bild från berget vi förlovade oss på i solnedgången. vi hade inga ringar så vi gjorde henna tatueringar :)
Ullared, IKEA och framförallt en grym dag
Det här med att inhandla saker inför att få barn är en klurig fråga, vad ska man köpa, vad kommer man behöva och vad är det man kommer köpa som man inte kommer behöva?
Idag kl 04.00 åkte jag och Tobias mot jönköping för att hämta upp min systeryster Anna och sedan bar det av mot ULLARED!
Morgonpigg JAVISST!
4 timmars resa sen var vi där och redo!
Vi hade redan bestämt vad vi skulle inhandla så att vi skulle vara så effektiva som möjligt. Jag och Tobias har aldrig varit i ullared förut men vi har sett på tv programmet och då gör man såhär om man är en ruttinerad ullaredare: Ta en kundvagn och sedan lägger du 2 korgar under vagnen som du kan ha småsaker i, sedan är du redo!
Vi var väldigt duktiga för vi var klara efter 2,5 h, vaaaa? Så snabbt tänker ni? jajamensan snabbt in, ta allt vi skrivit upp och sedan snabbt ut. det gick som smort... Like a glooove! Jag hade tillochmed en tältstol med mig ifall jag behövde sitta och vila fötterna, men behövde inte använda den en enda gång! Efter vi var klara och var tillbaka i jönköping så åkte vi till IKEA också, hihi. Varför inte handla på medans man har flytet!
Detta var några saker vi ansåg behövdes inför att bli en till i familjen. Vi fick med oss liiiite till också!
Barnsaker:
Äta
Nappflaskor
Nappar
Badbalja
Napphållare
Säng
Täcke
Skötväska (vilken jävla väska som helst funkar)
Spjälskydd
Madrassskydd
Bäddsätt
Barnvakt
”madrass” till skötbordet
Lisa
Bröstpump (ser läskig ut, uuhuuu)
Amningskudde (får se om det passar mig)
Övrigt
Termometer (en jätte söt anktermometer)
Fårskinn (det blev en vit luddig istället, på ikea hehe)
Bäddutrustning för barnvagn
Resa
Bärsele
Tobias helt slut, dock var våra pissenissar väldigt nyfikna :)
Underbaraste snuttefilten med massa lappar
Självklart kommer han älska oss mest, så varför inte ha chans att dregla på oss, dreglisar!
Jag och systrami <3
Tack till de bästa för en super lyckad och rolig dag!
Sleepmode
Underbara sparkar, mardrömmar, sova?
Jag är i v.32 imorgon, vilket innebär att det är 62 dagar kvar till vår klumpis, bonkis, sparkis ploppar ut. Rörelserna på denna underbara varelse är helt galet, galet aktiva. Det är så underbart att känna hans sparkar, känna hur aktiv han är men ibland undrar vi vad han håller på med där inne? Försöker han bokstavligen mublera om i min mage?
Han är aktiv nästintill hela tiden och det har nu ökat från att jag tidigare ej märkt av honom på nätterna till att det är full rulle 24/7. Man byter sida, byter till andra, ryggläge? sova, vad är det?
Och alla dessa konstiga drömmar man har, mardrömmar, stressdrömmar... är det nu mitt psyke försöker förbereda mig? Fast vissa drömmar har ingen som helst logik. Jag har drömt om prag, en som blev överkörd, påbackad, sjöodjur och självklart om förlossningen. Till och med Tobias drömmer om förlossningen. Jag undrar om vi drömmer så mycket, drömmer vår klumpis där inne också då?
Jag hoppas han drömmer bra drömmar om sitt gos med min moderkaka och om små bubblor i fostervattnet.
So, I'm moving to New York' Cos I've got problems with my sleep
