Första Gipsningen
Vägen till sjukhuset var jag nervös inför gipsningen. Hur kommer han reagera, kommer han lida av att inte kunna röra på benen, hur kommer jag reagera?
Tankarna for i huvudet och det jag kände mest var att jag tyckte synd om honom, att han inte skulle få röra på sina ben som han brukar. Han älskar att ligga ihop krupen med benen och nu skulle han inte få göra det, på väldigt länge...
MEN sen vet man att detta är för det bättre! Han har gipsning för att det ska underlätta för honom i sitt liv, så att han kan gå normalt och när jag tänker på det så blir mina tankar mycket positivare :)
Vi blev bemötta jätte bra på ortopeden och de var super duktiga. Aron fick lite glucos och sedan gav vi honom napp. Vi hade förberett oss på mycket skrik och protester men det vi fick var ljuv tystnad medans han snutta på nappen! Vi är dom stoltaste föräldrarna för vår son är sååå duktig! Här får jag skryta! :D
Så nu var han gipsad och redo att få rakare fötter och nu nalkades natten... Hur skulle detta gå?
Det gick faktiskt väldigt bra första natten, den var som en vanlig natt dock lite mer skrik när han kom på att han inte kunde sträcka på benen. Man får hitta trix som funkar förr oss, så vi har bullat upp med kuddar och filtar under fötter och huvud så han sover som en gud och ammning går bäst ståendes!
Vi kommer att gipsa om benen varje vecka i 5 veckor och sedan får vi se om det behövs yttligare. Så nu har resan börjat och det ska bli en intressant och prövande resa för oss alla tre!
Sista bilden på fossingarna
Duktigaste pojken <3
Kommentarer
sabina
Å vad roligt att höra att det gick bra, har tänkt på er då man själv verkligen vet vad ni går igenom :-)
Renée
Härligt att allt gick så smärtfritt. Vilken underbar bild den på hans fötter omslutna av kärleksfulla händer.
Sofie
Heja heja Aron!! Och kämpa på ni duktiga föräldrar❤
Madde
Hej! Va roligt att jag hittade din blogg. Läst igenom gamla inlägg och kommer att fortsätta följa Er resa. Vi väntar också en liten (tjej) med dubbelsidig klumpfot (avskyr namnet).. I början var jag precis som du också beskrev det, men nu är jag lite lugnare. Hoppas allt går bra för Er! Kram
Svar:
klumpis.blogg.se
Trackback
