Jag jobbar som gruppträningsansvarig på Actic i Norrköping och jag trivs jätte bra med mitt jobb och mina goa arbetskamrater. Mitt liv brukar bestå av mycket träning, runt 6-7 pass i veckan där jag får chans att både inspirera och bli inspirerad av underbara deltagare. Att inte träna finns inte ens i min världsuppfattning, en värld utan träning är ingen värld alls. eller jo klart det är,  det finns mycket mer betydelsefullt MEN jag vill bara försöka få ner i ord hur mycket träning betyder för mig. Att få känna denna glädjen, energin och utmattningen efteråt, gärna lite blodsmak och halvt spyfärdig, den känslan är så Gooooo. Pucko tänker vissa, javisst tänker jag då :)  För mig är träning en livsenergi som jag behöver för att kunna fungera korrekt i kropp & knopp!

 

 

Så när jag fick reda på att det växte en alien i mig så tänkte jag: Jag ska träna så länge det går, helst köra lite Body Combat ända in till förlossningssalen, kanske lite under tiden jag föder också, vilket jag säkert kommer göra, i form av en jab, hook eller uppercut på min älskade Tobias som jag tänkte ha som slagpåse när det gör för jäkla ont. För det är ju ändå halvt hans "fel" (andra halvan mitt) att jag ligger där och ska klämma ut en melon mellan benen. Men som sagt, min träning och min kropp har inte gått hand i hand. Det var inte alls det här jag planerat! Men det jag har lärt mig och gjort under hela graviditeten är att lyssna på min kropp.

Har haft diverse "biverningar" av min graviditet såsom: Spydde varje dag till V.15 (Blev en vana tillslut, konstigt men sant, saknar det nästan lite... eller? ) Har haft problem med bäckenet som ej vill sammarbeta, halsbränna upp till näsan men det värsta var nog att jag fick problem med min högra njure och fick åka in till akuten från jobbet. Pga att det var så trångt i min bukhåla av barnet så klämdes min njure vilket resulterade i grym smärta. Detta var inget som var farligt (tack och lov) det ända jag skulle göra var att knapra värktabletter. Men nu när magen har växt så fint så har jag ej kännt av det på 3 veckor, WOHO! Nu är min graviditet faktiskt en frid och fröjd (förrutom att bäckenet kan bli kajko ibland, och ont i fossningarna när man stått och gått för mycket)  Men jag lovar att dessa småsaker är en piss i havet av vad man faktiskt kan få. Men jag lovar också att man inte tänker på de små negativa sakerna för man fokuserar på allt positivt, att vi ska få en liten kotte till vår familj, njuta av de underbar sparkarna (dock är de mot urinblåsan inte underbara). Att vi har skapat ett kärleksbarn, som kommer få bästa föräldrarna och två håriga syskon.

 

 

Mitt tips är i alla fall att hålligång kropp och knopp i något som du känner passar dig, vad driver dig till att bli ännu bättre och må ännu bättre. Sluta aldrig att lyssna på din kropp, det är ju ändå den som är du, såsom din kropp/knopp mår, så mår du. Och mår du inte bra, men försök att hitta på något positivt, du bestämmer hur din dag, vardag, attityd och inställning ser ut, du bestämmer, glöm inte det!

 

 

 

Nu ska jag och alien/aron titta vidare på Greys Anatomi och njuta av mitt äpple. Vet inte om hon på serien är chockad av min stora mage eller något annat... hm