Omställning
Vi har varit på två ultraljud innan vi åkte på detta som vi köpte till för att ta reda på vårt barns kön. På båda ultraljuden har de sagt att allt sett bra ut. Så när vi då gick därifrån med inte bara ett besked om vilket kön utan också att han hade en missbildning som heter klumpfot på båda fötterna, så var man ju självklart lite chockad.
För det första var jag lättad över att vi hade valt att åka dit så att vi ej skulle stått där vid forlossingen och bara "ahaa vad är det här då?" och för det andra var jag irriterad över namnet, klumpfot, vad är detta för namn egentligen!? Men efter att vi kommit hem från Linköping så kom alla frågor coh tankar:
-kommer han kunna gå normalt efter alla behandlingar?
-och vilka behandlingar kommer han att göra?
-kommer han gå senare än alla andra?
-duscha, byta blöja, kläder, kommer han ha ont?
Men efter en dag när man fått bearbeta denna omställning från att ha haft en "perfekt bild" till att ha samma perfekta bild fast med lite mera trix i vardagen, så kom min tanke: Det kunde ha varit mycket värre!
Så idag en vecka senare känns detta som en piss i havet, visst kommer det att vara tuff och utmanande men jag och Tobias kommer klara detta galant. Vi vill att våra nära och kära ska glädjas av vårt första barn och vi vill inte ha något medlidande, för så känner vi inte. Vi ser detta som en positiv sak som gör oss ännu mera starka tillsammans!
Egypten våren 2012, på berget där Tobias och jag förlovade oss. (saknar VÄRMEN) :)
Kommentarer
Trackback
