Förlossningsdags, eller...?
Inatt fick vi åka en liten trip till förlossningen.
Dagen började med att jag jobbade och sedan under hela dagen fick jag ondare sammandragningar än jag brukar få. Det var ny karaktär på dem. Det fortsatte hela kvällen och sedan ringde jag och rådfrågade förlossningen vad jag skulle göra. Eftersom jag är i v.35+5 så var vi tvugna att åka in till stan. Är man innan v.37 så är det förtidigt (även fast det bara var 2 dagar kvar. Barnmorskan i telefonen sa att vi skulle ta med oss packning för vi kanske skulle bli kvar.. :o redan där fick man liiite panik. Bli kvar? ska jag föda nu? Tobias jobbade natt så han fick skippa jobbet och pallra sig hem och sedan bar det av till norrköping :)
När vi kom dit blev vi bemötta jätte bra och jag fick göra lite undersökningar och träffa läkare och allt såg jätte bra ut! Så vi åkte hem runt 2 tiden igen. Det är en jätte stor trygghet att som förstföderska kunna få denna responsen av barnmorkorna. Att de lyssnar och tar en på allvar. Man har ju inte en jäkla aning om hur eller när det kommer starta. En sak är säker i alla fall att vi lär nog få åka in fer gånger har jag en känsla av.
Denna ovisshet förstår jag nu gör en smått galen, man läser runt på internet, på forum där många skriver runt och frågar. Hur märker man att det är vattnet som gått? Är det pågång? Denna splasheffekten av att vattnet går finns inte i verkligheten, visst kanske ett fåtal fall men det är bara sånt man ser i filmer.
Men hur min förlossning startar förblir ett mysterium ett litet tag till, jag väntar med spänning :)
Kommentarer
Trackback
